.Lättar på mitt hjärta

Det har varit ett tufft år, speciellt för min Pappa!! Om tio dagar den 19 Augusti har min pappa varit nykter i 1 år och han har klarat det med barvur, jag är mäkta stolt. Allt har flytit på som det ska göra och jag har inte haft några större bekymmer eller tvivel på honom, men på steg 4 i 12 stegsprogrammet så blev det för mycket för honom.. Psykiskt! Han var alltid på top och hade aldrig mått bättre..Han var lyckligast i världen..

För circa 2 månader sen någon vecka före min födelsedag så hamnade Pappa på sjukhuset i Gävle på Stroke avdelningen. Han var totalt förvirrad och hade ingen uppfattning om vad som hände och hur han skulle göra vissa saker och dom ända orden han sa var ja och nej.
Man förväntade sig såklart det värsta, att han hade fått en hjärnblödning eller Alzheimer eller blivit tidigt dement?!
Dagarna gick och mamma åkte in och ut.. Dom gjorde en total genomgång av hans kropp som EEG, hjärntöntgen, blodprover, men inga klara resultat. Proverna såg bra ut!!
Till slut kom dom fram till att han har brist på B12. Det var skönt att veta att det inte var något allvarligt. Oftast är behandlingen enkel och ger bra resultat, vanligtvis räcker det med B12-tabletter. Vid allvarligare B12-brist inleds behandlingen med B12-sprutor under ett par veckor. Pappa fick/får sprutor..

Han fick komma hem över midsommar, men han var inte alls sig lik. Varken glad/ledsen eller deppig. Han prata nästan ingenting..
Tillbaka på sjukhuset bad mamma dom att skicka en remiss till Psyk. Pappa var samarbetsvillig så han följde med av egen vilja.
Han är fortfarande kvar där.. Han har fått diagnosen Bipolär-Manodepressiv sjudom. Det är en sån lättnad att veta att han kommer få rätt hjälp med rätt medicin, men det har varit tragiskt att se hur upp och ner hans mående har varit under den här tiden.
Ett tag kom han inte ihåg sitt eget personnummer eller hur många barn och barnbarn han har. Han åldrades flera år och fullkomligt rasade i vikt..
Jag kan inte för mitt liv förstå hur hur hjärnan kan ställa till det så för en människa?!
Nu får han ECT behandling så kallad Elchock, låter hemskt och kan få konsekvenser fast inget allvarligt, men det fungerar och det är vi glada för och han med för den delen. Det går åt rätt håll nu...
Jag hoppas att han ska få komma hem snart för jag skulle inte önska någon att vistas i denna "hemska" miljö!!

Igår när jag och Mamma var in var det första gången jag fick se min Pappa på länge... Han stråla :D